Annika

Dagens händelse:

Jag står i kö på Konsum.

Jag lägger den sista pinnen som finns framför mina varor.

Kassörskan blippar mina varor, sen frågar hon om den nästa varan också är min.

Nej svarar jag.

"Jo betala den" hör jag någon som säger bakom mig.

Jag vänder mig om, ler, svarar: Ja visst, klart jag betalar.

Sedan fortsätter han. "Jag la min pinne, jag gjorde som man skulle". (Han hade en pinne bakom sina varor, han måste tagit en när den blev "ledig")

Jag vänder jag mig mot kassörskan. "Den är inte min." 

Gubben stirrar surt på mig som om jag förstört hans liv genom att inte lägga en jävla sketen pinne bakom min varor. (Hur skulle jag lyckats med detta då det inte fanns några?)

Jag ler mot honom i tron om att han är ironisk och rolig. Väntar på ett leende tillbaka. Men icke. Hans blick vill döda.

Jag fortsätter le hela vägen hem. Glad över vetskapen att jag inte längre hör till de mest bittra människorna i världen. Finns det fler som han så har jag nog aldrig hört till denna grupp någonsin.